Det är en märklig grej att flytta till ett land där du kan språket men inte känner någon. Det är lite som att komma till sin hemstad men ingen du känner är där. Då dricker man. Och läser. Innan man lär känna folk. Och det trevliga med Kraków är att det finns väldigt många små bokhandlar och antikvariat här. Och ett mysigt bokcafé, Massolit Books, uteslutande med böcker på engelska, vilket ju kan vara trevligt. Jag läser Gravity's Rainbow. Den är inte helt lätt, men verkar väldigt bra.

Jag jobbar på the Manggha Centre for Japanese Arts and Technology, så kallat eftersom grundaren Andrzej Wajda fascinerades av den snabba förändring Japan gått igenom se'n uppöppnandet för omvärlden, och ville inte bara visa Japans konst utan också dess teknologi. Efter att ha gått igenom deras kataloger tycks det mig att konsten segrat över teknologin. Det roliga namnet, uttalas som vanligt stavad manga, kommer sig från den intressanta figuren Feliks Jasieński, en världsfarare och konstsamlare och -kritiker omkring förra sekelskiftet. Som var besatt av Japan, och gav sig pseudonymen Manggha. 1920 bestämde sig den excentriske aristokraten och konstsamlaren för att donera sin enorma konstsamling till polska Nationalmuséet (bland annat en massa fina Hokusai-verk, dock inte denna), och nu finns de japanska konstverken alltså att skåda på Manggha. Som ligger mitt över Wisła-floden från det gamla kungaslottet Wawel och har en trevlig arkitektur. På bilden till höger står Feliks "Manggha" Jasieński, fullt munderad, på sin balkong i Kraków. Nu ska jag ta mig ut och dricka en kopp kaffe någonstans.